Att  man någonstans på vägen fångas upp av tid, planer och press? Och samtidigt går den där andra biten, den där barnsliga drömmen om hur det egentligen skulle vara, sönder och man vet inte var den tog vägen? Andas. Stanna. Titta. Minns. Och gå tillbaka till hur du vill att det ska vara. För så kan det alltid bli.

// Vi på Fenix Park